Historik


Redan under under krigsåren 1941 , närmare bestämt den 24:e oktober , bildades i Malung en kommitté
som skulle undersöka möjligheterna till bildandet av en flygklubb i Malungsområdet.
 
Den nybildade kommittén bestod från början av sex stycken flygintresserade entusiaster ,
främst bestående av affärsidkare från den lokala industrin , samt inbjuden från Borlänge ,

en redaktör H. Brusén , som skulle vara kunnig i ämnet och som själv sysslade med segelflyg .

Mötet hölls i Eliassons Läderindustri AB,s  kontorslokal, där disponenten Robert Eliasson
själv ledde förhandlingarna. Man beslöt att undersöka möjligheterna och intresset för saken ,
bland annat genom en preliminär medlemsvärvning som sedermera gav gott resultat.
Mötet avslutades med en filmförevisning om segelflyg , och därmed var intresset för flyg i Malung
väckt. Malungs Flygklubb hade blivit verklighet.
 
På grund av det rådande världsläget blev det hela dock lite stapplande och man beslutade att 
tills vidare bilda en glidflyg- eller segelflygklubb där även en modellflygsektion skulle ingå.
Vid Högfjällshotellet i Sälen fanns redan ett glidflygplan och förhandlingar med Direktör  J W Cluvert
hölls om att eventuellt få hyra det planet under någon period för utbildning.
Även detta rann ut i sanden och man beslutade därför att sända en av medlemmarna till Ålleberg
för att genomgå en byggledarkurs för att klubben själv skulle kunna bygga ett eget segelflygplan.

Det är tyvärr lite oklart om hur det hela blev i verkligheten. Det största problemet var att hitta ett

lämpligt område för att kunna bygga ett flygstråk.
 
Ett större steg i klubbutvecklingen skedde 1943, när en representant från Kungliga Svenska
Aeroklubben (KSAK) i Stockholm, Ingenjör Derantz, på klubbens begäran besökte Malung
för att klarlägga den tidigare något bristfälliga och delvis felaktiga informationen om flygklubbarnas
officiella organisationsregler. Viktiga förhandlingar hölls med klubbstyrelsen och Malungs Flygklubb
blev i och med detta ansluten till KSAK år 1943.
 
1945 var kriget slut och tiderna blev gladare. Intresset för motorflyg ökade och klubben började arbeta
med att kunna anlägga ett landningsstråk på lämpligt ställe, helst nära bebyggelsen. Den tidens
 stora behov av att driva egna småjordbruk gjorde tyvärr att det blev svårt att hitta ett öppet och 
lämpligt fält som inte användes som odlingsmark.
Till slut lyckades man hitta ett litet stråk i Tällbyn på västra sidan om älven, men problemet var att
sträckningen blev tvärs den trånga dalgången mellan bebyggelsen och älven, och att längden därmed
blev endast - 200 meter!

 

1948 hade man i klubben fått fram tre stycken nyutbildade motorcertifikat-innehavare.
Gråbergs Erik Persson, Teodor Nilsson och Spännar Mats Eriksson hade utbildats av Ostermans Aero
från Stockholm och utbildningen skedde i Malung på älven med både skidor och flottörer.
 
Den 5:e juli 1948 köpte man från Dala-Järna in den första motorflygmaskinen i klubbens historia.
En amerikansk  Piper ”Taylor” Club, med en motor på 38 hk.
Den kostade 5.000 kronor och hade registeringsbeteckningen  SE-AGX. 
Glädjen var naturligtvis stor och humöret på topp när man efter överflygningen från Dala-Järna
kunde sätta ner hjulen på Tällby-fältet för första gången.
Dessvärre blev  glädjen ganska kort, eftersom man vid en start från fältet samma år och med de knappt 
40 hästkrafterna i nosen  slog i en lada och totalhavererade. Stråket var ju bara 200 meter långt
och man var för det mesta tvungen att starta mot älven oavsett vindriktning.                         
Händelsen krävde dock inga allvarligare personskador.
 
Det korta stråket övergavs och man började istället att fundera på sjöflyg och skidor för att

man fortsättningsvis skulle kunna bedriva verksamheten på västerdalälven nära centrum.

Redan 1949 införskaffades en gul Piper Cub med 65 hästkrafters motor och beteckningen

SE-BCW  från flygföretaget Ana i Nyköping. All flygning bedrevs därefter på Dalälven och

en hangar byggdes vid utloppet från Bullsjön. Efter cirka 10 års fungerande verksamhet byttes                 
SE-BCW ut till en 90-hästars Cub med beteckningen SE-CKX.
 

”Sjötaxning” med

En ny kull motorflygare

”take off” med SE-CKX

SE-CKX

utbildades 1958

 

 

Instruktör Olle Åhnstrand i mitten.

 

 

Intresset för en landbaserad flygklubb väcktes återigen omkring 1958.

forts. följer ……………….

 
 

 

 

SE-EOT  Hämtades från Gällivare på ”tofflor” vilka omgående byttes till hjulställ. Året var 1973.

 

 
 
Underlaget till ovanstående skrivelse är sammanställt från klubbens arkiverade
samlingspärmar från olika möten och sammankomster,  samt genom våra egna kunniga och
duktiga ”klubbhistoriker” inom flygklubben.     Text: Sivert Bergman
 

Allt fotomaterial på hemsidan är tillfört av våra klubbmedlemmar samt medlemmar ur modellflygklubben.

 

 Foto:  Bengt Sigurdsson - Erik Jansson - Sivert Bergman -    
            John Nilsson - Lars Stengårds - Staffan Engvall - Ulf Oskarsson